Den Rätta Inställningen

Idag kändes livet lite lättare (det förändras dag för dag). Jag öppnade lådan som brevbäraren hade lämnat kvällen innan, och genast blev mitt humör ljusare. Mode är roligt och ja, vad en vacker klänning kan göra för en kvinna. Entusiastiskt bestämde jag mig för att ta några självkärleks selfies med mig i denna fina rosa klänning. Och under tiden lät jag mina tankar vandra över de senaste dagarna, veckorna, månaderna. Mycket händer, i världen och i mitt huvud. Coronaskadorna är ständigt närvarande. Jämlikhet kämpas det för. Människor omkring mig är sjuka (både psykiskt och fysiskt); vissa blir aldrig bättre; några kommer att dö. Nog att oroa sig för, både globalt och personligt.

Medan många bekymmer utan tvekan finns där, kan jag inte släppa en annan osäker känsla—en vag känsla av att något är fel. En känsla som jag aldrig haft tidigare i mitt liv. Tack vare kunskapen och erfarenheten som jag delar med vänner och kvinnor genom denna plattform, känner jag igen den som ett symptom på övergångsåldern. Det är den ”nedstämda och deppiga” känslan. Genom att känna så här kan jag ge den ett namn, och den blir mer verklig. Denna fas är inte längre bara något från en biologibok. Denna fas handlar om mig, det handlar om min kropp.

Jag kan kämpa emot den eller jag kan acceptera den och försöka omfamna den. Det vackra med en sådan dag med fel sinnesstämning är att luften ofta rensas igen dagen efter. Och på de dagarna ser jag i spegeln och ser den kvinna jag är idag. Jag kan se på mitt förändrade jag med kärlek och jag vet, av erfarenhet, att allt handlar om rätt sinnesstämning.