Din Okomplicerade Vägledning till Skonsam Vinterdvala

Hur mår du egentligen? Inte det artiga svaret vi ger i mataffären, utan det ärliga som vi viskar för oss själva när huset äntligen är tyst.

Jag insåg plötsligt att januari nästan är över. Och jag ska vara uppriktigt ärlig: januari har aldrig varit min favoritmånad. Den känns ofta som ett djupt, nödvändigt utandning efter glittret, oväsendet och förväntningarna i december, en månad som kan lämna oss både tacksamma och helt utmattade.

Och ändå… medan januari kan ha passerat utan de vanliga höjdpunkterna, gav den något mycket mer värdefullt: en djup stillhet. En slags rening. Det är en mjuk vintersömn efter allt som kom före, ett ögonblick där livet varsamt ber oss att sakta ner, istället för att rusa framåt. Denna tysta tid är inte en paus; det är en kraftfull, avsiktlig handling.

För mig känns januari och februari alltid som mellanmånader. De där då inte mycket verkar hända på ytan, medan allt tyst samlar kraft underifrån. Vi väntar på mars, när våren plötsligt brister ut och världen känns lättare igen.

Men naturen har ingen brådska. Och det ska inte vi heller ha.

Vi går inte i ide som djur, men vi är djupt årstidsbundna varelser. Kortare dagar, mindre ljus, kallare luft – våra kroppar och nervsystem känner av detta. Särskilt som kvinnor. Och ofta ännu mer när vi passerar fyrtio och framåt. Denna tid i livet kräver redan mycket av oss: hormonförändringar, skiftande energinivåer och en djupare känslomässig medvetenhet. Vintern kan förstärka allt detta.

Istället för att se detta som något som är ”fel” på oss, kanske det helt enkelt är en inbjudan.

En inbjudan till vintervila.

Psykologer kallar detta ibland för ”vintervila”: att tillåta sig själv att sakta ner, vända sig inåt, vila djupare och släppa trycket att alltid vara produktiv, social eller glad. När vi kämpar mot denna naturliga rytm kan vintern kännas tung eller dränerande. Men när vi lutar oss in i den blir den en mild, närande paus – en som förbereder oss för den tillväxt som kommer senare.